Minns du hur ett bibliotek brukade vara? Det var en tyst plats. En plats för respekt. När man klev över tröskeln sänkte man rösten. Hit kunde man gå för att läsa morgontidningen i fred, låna en trave böcker eller sitta och plugga ostört. Det var en fristad för kunskap. Öppen för alla, men med tydliga regler.
Idag ser verkligheten annorlunda ut i många av landets kommuner.
Biblioteket har förvandlats. Det har blivit en värmestuga, en fritidsgård och ibland rent av en samlingsplats för lokala gäng. Lugnet är borta. Och med lugnet försvann också många av de vanliga besökarna.
Verkligheten som politikerna blundar för
Larmen från bibliotekarier har duggat tätt de senaste åren. De berättar om hot, glåpord och skadegörelse. Om ungdomsgäng som tar över lokalerna, spelar hög musik och skrämmer iväg äldre besökare och barnfamiljer. Personalen känner sig otrygg på sin egen arbetsplats.
Hur reagerar makthavarna på detta? Ofta med blundande ögon.
Istället för att sätta ner foten och återinföra ordning, börjar man prata om att “omdefiniera bibliotekets roll”. Man kallar det för en “öppen mötesplats”. Politiker och chefer slår knut på sig själva för att förklara varför man måste ha “förståelse” för de som förstör miljön. Man anställer socionomer istället för att anlita ordningsvakter.
Resultatet? Makthavarna abdikerar från sitt ansvar. Och den vanliga medborgaren förlorar sin tillgång till kulturen.
Att kräva skötsamhet är inte diskriminering
Det är ett grundläggande svek mot medborgarna. Biblioteken finansieras av våra skattepengar. De ska vara trygga rum. Att begära att folk pratar tyst, respekterar personalen och inte förstör böckerna är inte för mycket begärt. Det är inte “exkluderande” att kasta ut den som inte kan sköta sig. Tvärtom.
När man tillåter en liten klick bråkstakar att ta över, exkluderar man de som faktiskt behöver biblioteket mest. Pensionären som vill läsa tidningen. Studenten från trångbodda förhållanden som behöver en tyst plats att läsa läxor på. Mamman som vill läsa sagor för sina små barn utan att oroa sig för säkerheten.
Ge oss tillbaka våra bibliotek
Vi kan inte acceptera att våra gemensamma kulturrum förfaller på grund av flathet och missriktad välvilja. Det handlar om trygghet och om lag och ordning, även i kulturens finrum.
Bibliotekarierna ska få vara just bibliotekarier – de ska vägleda i litteraturen, inte agera poliser eller fältassistenter. Det måste finnas tydliga ordningsregler, och konsekvenser för de som bryter mot dem.
Det är dags att ta tillbaka biblioteken. Det ska återigen vara en plats där lugnet och respekten råder. Vi har rätt till tysta rum i vårt samhälle. Låt oss se till att försvara dem.