Du betalar världens högsta skatter. Du stiger upp i ottan, går till jobbet, kämpar på och betalar snällt in halva din inkomst till stat, kommun och region. Du förväntar dig inte guld och gröna skogar i gengäld. Du förväntar dig bara att det ska fungera när det verkligen gäller.
Men det gör det inte längre. I alla fall inte om du bor utanför de stora städernas absoluta centrum.
Över hela Sverige pågår ett tyst förräderi mot vanligt folk. Välfärden monteras ner bit för bit, ort för ort. De kalla byråkraterna kallar det för “effektivisering” och “stordriftsfördelar”. De slänger sig med ord som “spetskompetens”.
I klarspråk betyder det: vi tar dina skattepengar, men vi stänger din vårdcentral, lägger ner din polisstation och bommar igen BB på ditt lokala sjukhus.
Kalkylerna som glömde människorna
Sverige har en gång varit ett land som höll ihop. Det fanns ett samhällskontrakt. Man visste att oavsett om man bodde i en storstad eller en mindre bruksort, så fanns staten där. Tryggheten fanns runt hörnet.
Idag sitter regiondirektörer och kommunchefer med extremt höga löner och tittar på Excel-ark. De räknar ut att det blir “billigare” att slå ihop tre mindre vårdcentraler till en gigantisk jätteanläggning i en helt annan kommun.
Men de räknar aldrig på vad det kostar i mänskligt lidande.
De räknar inte på den unga familjen som måste köra tio mil på isiga vintervägar mitt i natten för att föda barn, i ständig skräck för att inte hinna fram i tid. De räknar inte på den äldre mannen som måste sitta i timmar på flera olika bussar för att komma till ett sjukhus för en enkel provtagning.
Miljarder till administration
Det värsta av allt är att pengarna finns. Men de går inte till sjuksköterskor på din lokala mottagning eller poliser på dina gator.
Medan vården bantats ute i landet, har en helt ny klass av människor växt fram. Byråkraterna. Antalet chefer, kommunikatörer, strateger och samordnare i den offentliga sektorn har exploderat. De sitter i nybyggda, dyra glashus i regionhuvudstäderna och skriver fina måldokument om “jämlik hälsa”, samtidigt som de beslutar om att stänga ner din närmaste akutmottagning.
Det har blivit viktigare att administrationen ser snygg ut på papperet än att vården faktiskt fungerar i verkligheten.
Detta skapar en enorm klyfta i Sverige. Ett vi och dom. Vanliga skattebetalare känner sig – med all rätt – lurade. Man ser hur skattemiljarderna rullar, hur bidrag betalas ut, hur skrytprojekt finansieras. Men när man själv ringer efter hjälp hamnar man i en telefonkö eller hänvisas till en ort sju mil bort.
Ett farligt experiment
Ett samhälle kan inte bara bestå av Stockholm, Göteborg och Malmö. Sverige är ett avlångt land. Det är de mindre orterna, småstäderna och bruksorterna som har byggt det här landets välstånd. Där finns industrierna, skogen och kraften.
Att överge dessa människor är inte bara orättvist. Det är farligt. När staten backar tillbaka och inte längre kan leverera grundläggande trygghet, faller tilliten. Och när tilliten försvinner, börjar samhället vittra sönder inifrån. Vi måste sluta centralisera sönder Sverige. Välfärden ska finnas där folket finns.