Väckarklockan ringer 05:30. Barnen ska till förskolan, du ska till jobbet på hemtjänsten. Det är tre mil enkel resa. Utanför fönstret piskar regnet. Bussarna slutade gå med rimliga tider för flera år sedan. Du är, precis som miljoner andra svenskar, helt beroende av din gamla trotjänare. Din bil.
Men om du lyssnar på debatten idag låter det som att du är en brottsling.
I det tysta, men ändå helt öppet, pågår ett krig mot den vanliga, bensindrivna bilen. Det är ett krig som drivs från skrivbord i maktens korridorer, där beslutsfattare aldrig behöver oroa sig för hur de ska få ihop vardagspusslet.
En straffskatt på att leva
Vi får ständigt höra att vi måste “ställa om”. Bensin och diesel straffbeskattas så till den grad att det ekar tomt i plånboken redan i mitten av månaden. Det pratas om miljözoner i städerna där gamla bilar helt enkelt ska förbjudas. Du ska tvingas köpa en ny bil, eller stanna hemma.
Men vem har råd med det? En ny elbil kostar ofta över en halv miljon kronor. För en ensamstående förälder, en industriarbetare eller en pensionär är det en ren fantasisumma. Det är pengar som inte finns.
Klimatpolitiken har blivit en enorm klassfråga. Den har skapat ett system där rika människor i storstäderna kan köpa dyra, tysta bilar med hjälp av skattepengar – pengar som betalas in av just de människor som tvingas köra sina gamla bilar. Den som har råd får belöningar och ryggdunkningar. Den som måste vända på slantarna straffas hårt, månad efter månad, vid bensinpumpen.
Ett hån mot landsbygden
Politikerna står i TV och uppmanar oss att ta cykeln eller kollektivtrafiken. Det låter bra. Om man bor i centrala Stockholm och har fem minuter till närmaste tunnelbana.
Men Sverige är ett av Europas till ytan största länder. För många svenskar är cykeln inte ett alternativ när det är 15 minusgrader och två mil till närmaste mataffär. Kollektivtrafiken dras ständigt in så fort man kommer utanför de stora städerna. Bilen är inte en lyx för vanligt folk. Bilen är en absolut förutsättning för att livet ska fungera. Att kunna hälsa på en åldrad förälder, att kunna åka till ishallen med barnen, att kunna ta ett jobb i grannkommunen.
När makthavarna attackerar bilen, attackerar de i själva verket människors frihet. De attackerar rätten att leva och verka i hela Sverige.
Vi måste bygga politik på verkligheten
Självklart ska vi värna om miljön. Men miljöpolitik kan inte gå ut på att straffa de som har minst marginaler. Det fungerar inte att piska fram en förändring utan att erbjuda realistiska alternativ.
Det är dags att sluta skamma vanligt folk för att de behöver ta sig till jobbet. Det är dags att makthavarna kliver ut ur sina bubblor och inser att Sverige ser annorlunda ut utanför tullarna. Vi behöver en politik som gör vardagen lättare för medborgarna, inte en som behandlar dem som problem som ska beskattas bort. Bilen är frihet. Och den friheten måste gälla alla, inte bara de rika.