Det finns ett ord som de styrande älskar att använda när de pratar om brottslighet i Sverige: “Rehabilitering”.
I årtionden har vi fått höra att vi måste tycka synd om de som begår brott. Vi har fått lära oss att om någon rånar, misshandlar eller säljer droger, så beror det på samhället. Det beror på trångboddhet, på bristen på fritidsgårdar eller på att de inte kände sig sedda. Lösningen har alltid varit mer samtal, saft och bullar, och korta straff.
Men vad händer med de som drabbas? Vad händer med den äldre mannen som blir nedslagen och rånad på väg hem från matbutiken? Vad händer med flickan som inte vågar gå till skolan för att gänget hänger vid entrén?
De glöms bort. I det svenska rättssystemet verkar förövaren alltid ha huvudrollen, medan offret förpassas till kulisserna.
Brott utan riktiga straff
Titta på hur det ser ut i domstolarna idag. En ung man kan dömas för rån, misshandel och utpressning. Polisen har gjort sitt jobb, de har fångat honom. Åklagaren har bevis. Men när domen faller blir det “ungdomsvård” i några månader, eller skyddstillsyn. Snart är han ute på gatan igen, på samma torg, och flinar mot de poliser som nyss grep honom.
Samtidigt sitter offret hemma med låst dörr, lider av panikångest och vågar inte gå ut.
Är detta rättvisa? Är det så ett civiliserat samhälle ska fungera?
Ett rättssystem har två huvudsakliga uppgifter. Det första är att ge offret upprättelse. Det andra är att skydda allmänheten från farliga individer. Idag misslyckas det svenska systemet kapitalt med båda.
När straffen är så milda att de kriminella skrattar åt dem, tappar lagen sin avskräckande effekt. Då lönar det sig att vara kriminell. Gängen vet exakt hur de ska utnyttja systemet. De använder unga killar som torpeder, just för att de vet att samhället kommer att dalta med dem.
De skötsamma straffas
Det finns en enorm ilska ute i stugorna kring detta. Och det är en rättfärdig ilska.
För den vanlige svensken gäller stenhårda regler. Om du glömmer att betala en räkning till Skatteverket i tid, då kommer kronofogden direkt. Om du kör tio kilometer i timmen för fort på en landsväg, får du böta tusentals kronor och riskerar körkortet. Staten har enorma muskler när det gäller att jaga vanligt, skötsamt folk som gör små misstag.
Men när det gäller tung, organiserad brottslighet, då står staten handfallen. Då pratas det om att “vi måste förstå de bakomliggande orsakerna”.
Denna dubbelmoral river sönder tilliten till samhället. Vanligt folk känner att samhällskontraktet är brutet. Vi betalar världens högsta skatter för att få trygghet, men får otrygghet tillbaka.
En ny väg framåt
Det är dags att vända på perspektivet. Det är dags att sätta offrets lidande före förövarens framtid.
Ett brott ska få konsekvenser. Låser man in farliga personer, så kan de i alla fall inte begå nya brott på gatan under tiden de sitter inne. Så enkelt är det. Det handlar inte om hämnd. Det handlar om grundläggande samhällsskydd.
Politikerna måste sluta lyssna på naiva kriminologer och börja lyssna på folket. Den vanliga medborgarens rätt att gå trygg på gator och torg måste vara överordnad den kriminelles rätt till en snabb frigivning. Innan vi inser det, kommer otryggheten bara att fortsätta växa.