Sverige ska alltid vara först. Vi ska vara mest moderna, mest digitala och ligga i framkant. Men vem har egentligen bestämt att vi ska vara världens första kontantlösa land?
Det var i alla fall inte du och jag.
Utvecklingen har smugits på oss. Plötsligt försvann bankomaten från torget. Sedan satte bageriet upp en liten skylt om att de inte tar emot “fysiska pengar”. Sedan bussarna. Sedan apoteken. Idag står vi i ett samhälle där du kan nekas att köpa en limpa bröd, trots att du har lagliga betalningsmedel i handen.
För de som sitter på fina kontor i storstaden och betalar sin surdegsfralla med en smart klocka är detta inget problem. För dem är kontanter bara smutsiga papperslappar. Men för stora delar av svenska folket är det en katastrof. Och i grund och botten handlar det om vår säkerhet och vår frihet.
Ett slag mot de äldre
Tänk dig att du har jobbat och betalat skatt i hela ditt liv. Du har gjort rätt för dig. Men nu, på ålderns höst, känner du inte längre igen ditt eget land. Tekniken rusar fram i ett tempo som är omöjligt att hänga med i för många äldre.
För den som darrar på handen eller har svårt att minnas komplicerade koder och lösenord, är en app på en pekskärm inte en lösning. Det är ett hinder. Det skapar oro, ångest och utanförskap. De tvingas be anhöriga om hjälp för att betala räkningar eller handla mat. De berövas sin självständighet, bara för att bankerna vill spara in på personal och slippa hantera kontanter.
Är det så vi ska behandla de som byggde landet? Ska de stängas ute från samhället för att det ska bli lite smidigare för bankdirektörerna?
Vad händer när krisen kommer?
Men det handlar inte bara om de äldre. Det handlar om oss alla. Vi har byggt ett korthus. Vi har lagt hela vår existens i händerna på att elnätet alltid fungerar, att servrarna aldrig kraschar och att internet alltid är uppkopplat.
Vad händer när strömmen går? Vad händer om ett fientligt land riktar en it-attack mot våra svenska banker? Vi har sett det förr. Plötsligt ligger betalsystemen nere en fredagskväll. Ingen kan handla mat. Ingen kan tanka bilen. Paniken är inte långt borta när man plötsligt står där med ett dött plastkort i handen och kylen är tom.
Våra myndigheter pratar mycket om “krisberedskap”. De säger åt oss att ha vattendunkar, vevradio och konserver hemma. Men samtidigt låter staten bankerna plocka bort det allra viktigaste krishanteringsverktyget vi har: riktiga pengar. Det är hål i huvudet. Ett land utan egna kontanter är ett försvarslöst land.
Makten över dina pengar
Och vem tjänar egentligen på det kontantlösa samhället? Svaret är enkelt: storbankerna och techjättarna.
När varje krona du spenderar måste gå genom ett digitalt system, registreras allt. Vad du köper, var du är, när du reser. Det finns ingen anonymitet kvar. Du övervakas i varje litet köp du gör. Bankerna älskar det. De kan ta ut avgifter på varje transaktion, de slipper ha personal på kontoren och de kan tjäna pengar på dina data.
Friheten att ha en hundralapp i plånboken – pengar som är dina, som ingen annan kan kontrollera, stänga av eller ta ut en avgift för – den friheten håller på att tas ifrån oss.
Vi måste kunna kräva att de pengar staten ger ut också går att använda. Kontanter är inte bara papper och metall. Det är oberoende, det är trygghet och det är ett svenskt intresse att bevara. Vi kan inte låta digitaliseringshetsen göra oss helt utlämnade till teknikbolagens godtycke.