Minns du hur det var när du gick i skolan? Man satt på sin plats. Man räckte upp handen när man ville prata. Om läraren sade åt en att vara tyst, så var man tyst. Det handlade inte om rädsla, det handlade om grundläggande respekt.
Skolan var en plats för kunskap. Det var en trygg punkt.
Idag liknar många svenska klassrum mer en stökig fritidsgård än en plats för utbildning. Och det är inte lärarnas fel. Det är inte ens barnens fel. Det är resultatet av årtionden av naiva, verklighetsfrånvända politiska experiment.
I decennier har teoretiker, politiker och skolbyråkrater pratat om hur skolan måste “moderniseras”. De sa att kvarsittning och ordningsbetyg var gammalmodigt och “förtryckande”. Läraren skulle inte längre vara en auktoritet i rummet, utan en “medforskare”. Barnen skulle själva få ta ansvar för sitt lärande.
Det lät kanske fint på ett seminarium på universitetet. Men i verkligheten blev det en total katastrof.
De skötsamma barnen betalar priset
När de vuxna kliver tillbaka och abdikerar från sin roll som auktoriteter, vem tar då över makten? Jo, de mest högljudda och stökiga eleverna.
Idag har vi klassrum där det skriks, kastas suddgummin och spelas musik från mobiler rakt under pågående genomgång. Lärare hotas och kallas för hemska saker om de vågar säga ifrån. De har fråntagits alla verktyg för att upprätthålla lugn och ro. Om en lärare ens tar tag i armen på en bråkig elev för att visa ut hen ur klassrummet, riskerar läraren själv att bli anmäld och avskedad.
Och vem drabbas hårdast av detta kaos?
Det är inte barnen till eliten. De rika och mäktiga har för länge sedan sett till att sätta sina barn i lugna, dyra friskolor med tydliga ordningsregler, långt borta från de stökigaste områdena.
Det är vanligt folk som betalar priset. Det är barnen från arbetar- och medelklasshem som vill lära sig, men som inte kan koncentrera sig för att det råder total anarki i klassrummet. Det är den tysta, skötsamma flickan längst bak som får magont och stannar hemma för att miljön är för otrygg.
Skolan som brottsförebyggande misslyckande
När skolan slutar fungera, när den inte längre sätter gränser, då spiller kaoset ut på gatorna.
Skolan brukade vara den starkaste motkraften vi hade. Det var där unga från tuffa förhållanden kunde få en chans att bryta mönster, lära sig veta hut, få sig en utbildning och bli en del av det svenska samhället.
Men när skolkorridorerna blir arenor för gängkriminalitet och respektlöshet mot vuxna, då har samhället kapitulerat. Vi ser idag hur unga förövare blir allt yngre och allt råare. De har aldrig fått lära sig ordning, krav eller konsekvenser, varken hemma eller i skolan.
Vi måste ta tillbaka makten från flummet. Vi måste ge lärarna tillbaka befogenheten att styra sina klassrum. Skolan ska vara en trygg arbetsplats för de som vill studera och för de som arbetar där. Kravlöshetens tid måste vara förbi. Det är vi skyldiga nästa generation.